Förväntar vi oss att Gud är här?

Å så ska vi bara be innan det blir fika... Så kan vi sjunga en sång innan vi lyssnar till predikan... Är det någon som har nåt att be för? Man måste inte ha nåt det går bra ändå... Orkar ni en sång till?...

Förväntar vi oss att Gud gör under även på söndagar? Eller är söndagen den dag då vi allra mest går in i vår kristna "roll" och för en gång skull slipper koncentrera oss på något?
Hur får vi söndagen att verkligen bli dagen av påfyllnad och längtan? När vi tillsammans får hjälpa varandra att komma närmare så att vi när vi inte är tillsammans fortfarande kan känna närheten. Varför får jag så ofta känslan att de som ordnar gudstjänst eller leder ett arbete i församlingen gör det för att de måste. För annars gör ju ingen det? Vart är våra församlingars längtan efter att Gud gör under och fyller oss VARJE dag? Hur blir vi brinnande församlingsmedlemmar på rätt plats? Gud hjälp oss!